Under de här två sista fältdagarna vi har haft efter vår VFU har jag utvärderat mitt didaktiska material. Det är ju väldigt svårt att veta om barnen har lärt sig något efter så här kort tid, men jag vet i alla fall att de kommer ihåg vad vi har gjort under de här veckorna. Det första ett av barnen gjorde när jag kom på morgonen i måndags var att peka på lådan vi arbetat med under veckorna som gått. Barnet bad sedan att få se vad som fanns i huset, och var väldigt envis för att få sin vilja igenom. För det första kom alltså barnet ihåg att det var ett hus och inte en vanlig låda. Sedan kände jag även att jag hade lyckats med mitt mål att skapa nyfikenhet till materialet, eftersom barnet fortfarande ville se vad som fanns inuti.
Som en avslutning av mitt didaktiska material hade jag idag en sista samling med barnen där Gurre, min virkade groda, fick ta farväl till barnen. Jag frågade barnen om de kom ihåg allt vi hade gjort med Gurre, och de började tillsammans berätta. Några barn berättade mer och några mindre, men samtliga var närvarande i samtalet. Det positiva var att de tillsammans kom ihåg samtliga aktiviteter vi hade gjort tillsammans och att de verkade glada när de berättade om det, vilket jag tolkade som att de hade haft roligt i processen.
Jag berättade att Gurre nu skulle få följa med till min skola och att han skulle visa upp sig för mina skolkamrater och lärare. De lyssnade spänt på detta. Så Gurre ska lämna oss, undrade de och såg lite sorgsna ut. Jag började då fundera lite inom mig och kände att Gurre-temat faktiskt var de här barnens tema. Han hörde liksom till dem, kände jag. Därför bestämde jag mig snabbt, och berättade sedan att jag skulle komma tillbaka till dem när jag var färdig i min skola. Då skulle jag ta med mig Gurre, så skulle han få stanna hos dem. Detta verkade de bli glada att höra, och flera av dem sa då att de skulle leka med honom hela tiden. De kom tillsammans fram till att de skulle klara av att ta hand om honom, men ett barn blev lite bekymrat, och menade att Gurre skulle behöva sova ibland. Barnet kom då fram till att Gurre skulle behöva läggas i docksängen ibland, så han fick sova, och detta skulle detta barn göra. Detta tyckte jag var väldigt gulligt, och tyder på ett empatiskt synsätt hos barnet som tänkte lite längre vad som behövdes för Gurre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar