Utvärdering av didaktiskt material under fältdagar

Under de här två sista fältdagarna vi har haft efter vår VFU har jag utvärderat mitt didaktiska material. Det är ju väldigt svårt att veta om barnen har lärt sig något efter så här kort tid, men jag vet i alla fall att de kommer ihåg vad vi har gjort under de här veckorna. Det första ett av barnen gjorde när jag kom på morgonen i måndags var att peka på lådan vi arbetat med under veckorna som gått. Barnet bad sedan att få se vad som fanns i huset, och var väldigt envis för att få sin vilja igenom. För det första kom alltså barnet ihåg att det var ett hus och inte en vanlig låda. Sedan kände jag även att jag hade lyckats med mitt mål att skapa nyfikenhet till materialet, eftersom barnet fortfarande ville se vad som fanns inuti.

Som en avslutning av mitt didaktiska material hade jag idag en sista samling med barnen där Gurre, min virkade groda, fick ta farväl till barnen. Jag frågade barnen om de kom ihåg allt vi hade gjort med Gurre, och de började tillsammans berätta. Några barn berättade mer och några mindre, men samtliga var närvarande i samtalet. Det positiva var att de tillsammans kom ihåg samtliga aktiviteter vi hade gjort tillsammans och att de verkade glada när de berättade om det, vilket jag tolkade som att de hade haft roligt i processen.

Jag berättade att Gurre nu skulle få följa med till min skola och att han skulle visa upp sig för mina skolkamrater och lärare. De lyssnade spänt på detta. Så Gurre ska lämna oss, undrade de och såg lite sorgsna ut. Jag började då fundera lite inom mig och kände att Gurre-temat faktiskt var de här barnens tema. Han hörde liksom till dem, kände jag. Därför bestämde jag mig snabbt, och berättade sedan att jag skulle komma tillbaka till dem när jag var färdig i min skola. Då skulle jag ta med mig Gurre, så skulle han få stanna hos dem. Detta verkade de bli glada att höra, och flera av dem sa då att de skulle leka med honom hela tiden. De kom tillsammans fram till att de skulle klara av att ta hand om honom, men ett barn blev lite bekymrat, och menade att Gurre skulle behöva sova ibland. Barnet kom då fram till att Gurre skulle behöva läggas i docksängen ibland, så han fick sova, och detta skulle detta barn göra. Detta tyckte jag var väldigt gulligt, och tyder på ett empatiskt synsätt hos barnet som  tänkte lite längre vad som behövdes för Gurre.

Föreläsning/workshop - Specialpedagogik och kommunikation #2

Idag var det dags för en föreläsning och workshop i GAKK, som till skillnad från tecken som stöd är bilder som stöd. Föreläsaren berättade att det är vi vuxna som tar fram bilderna. Därför är det vi som innehar makten att bestämma vad barnen ska ha möjlighet att förstå. Detta är något vi behöver tänka på. 

Istället för att använda diffusa begrepp, som till exempel "vi ska göra det senare" förespråkade föreläsaren att vi ska använda tydliggörande pedagogik med barnen, speciellt de barn som är i behov av särskilt stöd. Barnen kan ha svårt att förstå när sedan är. Vi behöver därför vara tydligare och ett sätt för att uppnå detta kan vara att använda oss av bilder för att förtydliga hur dagsplaneringen ser ut. På så sätt slipper barnen känna sig oroliga över något i onödan. Det är viktigt att tänka på att förmedla till barnen om tid, rum/miljö, person och innehåll. När slutar aktiviteten? Var ska jag vara? Vilka kommer jag vara med? Vad ska jag göra? Det är några exempel på frågor som barnen behöver ha svar på för att känna sig trygga. Detta kan man alltså tydliggöra innan med till exempel bilder (GAKK). Exempel på tydliggörande pedagogik används på många sätt i de förskolor jag varit på. Det kan till exempel handla om bilder på väggarna som beskriver i vilken ordning barnen ska göra något, vilket jag tycker är väldigt bra. 

Men GAKK kan även vara annat än bilder. GAKK står för Grafisk Alternativ och Kompletterande Kommunikation och är hjälpmedelsberoende, och kan därför handla om att använda sig av antingen föremål, foto/bilder, symboler eller talande hjälpmedel/datorer.

Föreläsaren visade en film där två män som inte kunde tala istället kunde använda sig av bliss för att kunna kommunicera. Bliss är ett schema över olika symboler som användaren kan peka på. Med hjälp av en tolk kommer då budskapet som användaren vill säga fram. Detta tyckte jag var väldigt härligt att se. Att alla människor har rätt till att kunna kommunicera har jag ju redan nämnt, och här fick vi nu se hur detta kan gå till på ytterligare ett sätt. 

GAKK kan även vara ett bra hjälpmedel för barn med svenska som andraspråk. Språk kan vara svårt att förstå, men bilder är lättare. Så genom att använda sig av både språk och bild får dessa barn lättare att första de svenska orden. 

Men hur svår bild kan man lägga fram? Föreläsaren beskrev abstraktionsnivå för oss, alltså hur verkliga de olika kommunikationerna är för barnen. På det mest konkreta/verkliga planet var ju själva föremålet så klart. Sedan kom miniatyrföremål, foton i färg, foton i svartvitt, teckade bilder, bliss och sist skrift. Det gäller att försöka avgöra på vilken nivå det aktuella barnet kan förstå. I början kanske man får visa det verkliga föremålet för att sedan öka svårighetsgraden. Ett barn kan ju till exempel ha svårt att förstå att pedagogen visar en bild på en bil och menar barnets bil, när bilen på bilden kanske har en annan färg än barnets bil. Det är även viktigt att inte ha en massa detaljer på bilden som är orelevanta för bildens betydelse. Det kan vara förvirrande. Det är även av vikt att tänka på att alla bilder inte behöver ge samma innebörd för alla barn. Alla har inte samma erfarenheter av saker och ting och därför kan bilder symbolisera olika från barn till barn. 

Det finns olika slags bilder att använda sig av, men samtliga har samma funktion; att underlätta kommunikation och förståelse. Exempel på olika slags bilder är:

• Fotografi

• PCS

• Pictogram

I abstraktionsnivå går dessa bilder från konkret till abstrakt, där fotografi är det mest konkreta och pictogram är det mest abstrakta. På http://papunet.net kan man finna exempel på olika slags bilder. 

Med hjälp av olika program på ett digitalt verktyg kan man antingen skriva med symboler, ex. SymWriter, InPrint och Widgit, eller tala med symboler, ex. Grid Player App. På så sätt kan barn enkelt använda sig och träna på olika symboler på ett spännande och roligt sätt. 

Ytterligare sätt för att förenkla barns vardag med hjälp av GAKK kan vara att exempelvis pekprata. På www.spsm.se kan man se hur detta kan gå till. Man kan även använda sig av en så kallad samtalsmatta, där barnen med hjälp av bilder kan få lättare att visa för pedagogerna vad de tycker om/inte tycker om. Sedan kan man även använda seriesamtal/sociala berättelser. Fördelarna med dessa samtal är att kommunikationen blir mer begriplig eftersom samtalet visas och går mer långsamt. Sedan fokuserar alla på samma innehåll vilket gör det lättare att arbeta med ett ämne åt gången. Seriesamtal förenklar även förklaring av abstrakta begrepp. 

På workshoppen som följde på föreläsningen fick vi i uppdrag att använda oss av tydliggörande pedagogik genom att med hjälp av en ipad, sätta ihop ett bildspel över en tänkt situation, som vi skulle kunna använda oss av i barngrupp. Jag och en vän tänkte ut att vi skulle till Universeum med vår barngrupp. Vi satte då ihop ett bildspel med bilder över förloppet, så att de påhittade barnen skulle få en förtydligad dagordning.  

Referenser

Föreläsning/workshop med Camilla Carlsson, Högskolan i Borås

Didaktiskt material under VFU

Under dessa tre VFU-veckor har vi hunnit med många aktiviteter med grodan Gurre. Den första aktiviteten gick ut på att hitta Gurres hus i skogen med hjälp av ett kartprogram på en iPad. Denna aktivitet ville jag göra med barnen både för att få in digitala verktyg i mina aktiviteter, men även för att jag länge har velat testa på geocaching. Trots skyfall blev det en uppskattad aktivitet där barnen hjälptes åt att hitta huset. Det blev en del spring när barnen kom ut i skogen, men det får man ju räkna med när man har med små barn att göra. Barnen hade mer förståelse för kartor än jag först hade trott, och de kunde med enkelhet avgöra vad på kartan som var förskolan, och vilket håll vi skulle. I detta moment fick jag alltså in digitala verktyg, men även språk och matematik. Barnen fick till exempel en grundläggande förståelse för skala genom att titta på kartan. Under aktiviteten använde vi oss även självklart hela tiden av verbal kommunikation med varandra, vilket håller igång barnens språkutveckling. Enligt läroplanen för förskolan ska förskolan "erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet. Den ska inspirera barnen att utforska omvärlden. I förskolan ska barnen möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagerar sig i samspelet med både det enskilda barnet och barngruppen", (Läroplanen för förskolan 1998, rev. 2010, s. 6)

Som andra aktivitet lät jag barnen få måla Gurres hus. Detta var efter att ett av barnen under första aktiviteten sa att Gurre nog skulle behöva ett nytt hus efter detta. Jag startade aktiviteten med att Gurre skulle vilja att barnen hjälpte honom. Här lyckades jag dock inte fånga samtliga barns uppmärksamhet, utan ett par av barnen vägrade vara med. Men jag lät dem vara. Alla har inte lust att skapa varje dag. Jag tänkte att de kanske ville vara med nästa gång. Här fick i alla fall barnen arbeta med ämnet bild. De fick använda alla sina sinnen då de arbetade med färgen, och de blev genom detta mer bekanta med hur färgen fungerade. De blandade färger och märkte vilka färger som var starkare än andra då de kunde måla över vissa färger men inte andra. Hela tiden arbetade vi även med barnens språkutveckling, genom att hålla igång samtal kring vad de skapade. Vi arbetade även med matematik under aktiviteten genom att prata om vad som var större eller mindre och även hur mycket färg som fick plats i färgburkarna.

Under tredje aktiviteten fick barnen skapa inredning till Gurre i lera. Innan de började skapa frågade jag dem vad som kunde finnas i ett hus, och de började räkna upp olika slags möbler och annan inredning. Barnen nämnde exempelvis soffa, säng, tv, lampa, fönster, balkong, kompisar till Gurre och gosedjur. På så sätt arbetade vi med språk. Barnen fick varsin lerklump, och sedan var skapandet igång för fullt. De skapade tv-apparater med tillhörande sladd och antenn! Det blev soffor, sängar, mattor, en lampa, tallrikar med köttbullar på och en kaninkompis till Gurre så han inte skulle behöva vara så ledsen.

Sedan började jag fundera på hur jag kunde få in ytterligare något estetiskt ämne i temat, och jag kom att tänka på att barnen hade gjort mattor i leran. Varför inte även göra mattor i textil. Min handledare nämnde även att man kunde låta barnen göra gardiner till huset. Så nästa aktivitet blev en textilaktivitet. Jag ställde upp material på två bord; ett gardinbord och ett mattbord. Men jag talade även till dem att de fick skapa vad de ville i textil som Gurre kunde behöva i huset, och att mattor och gardiner bara var förslag på vad de kunde skapa. Av någon anledning blev det att flickorna började skapa mattor och pojkarna började vid gardinbordet. Detta har jag inget svar på, det var bara en intressant iakttagelse. Bordet med gardintyger hade mer tyger med roliga motiv medan mattbordet endast hade filttyger. Det kan kanske ha haft något med det att göra, att dessa pojkar fann det bordet mest spännande. Under denna aktivitet arbetade vi återigen mycket med språk, men även med matematik, genom att exempelvis klippa olika geometriska former. När flickorna började tröttna på att göra mattor började deras kreativitet ta fart på allvar. De ville då även ge Gurre en säng, och skapade därför det. Sedan var det även en flicka som ville göra kläder till Gurre, så då fick Gurre även stå modell. Det blev mycket arbete med dessa kläder, och de hjälpte tillslut varandra med att få kläderna tillräckligt stora att passa Gurre. De fann även att lim inte torkade tillräckligt fort, och att tejp var enklare att använda så detta gjorde de för att skapa Gurres nya utstyrsel.

Till sist ville barnen färglägga sina lerskapelser så detta gjorde vi som en avslutande aktivitet. Återigen fick de använda alla sina sinnen för att bekanta sig med färgen. Att känna på färgen med hela sina händer var en väldigt populär aktivitet verkade många av barnen tycka.

Till de resterande av aktiviteterna lutade jag mig mot följande mål i Lpfö 98, rev. 2010, s. 10:

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama...”

Vid samtliga av mina aktiviteter med barnen undvek jag att tysta ner barnen. Enligt Körling (2012, s. 24) borde pedagoger ta för givet att barnen har något viktigt att säga då de pratar. Körling menar att vi istället borde lyssna på barnen. Själv tror jag på det kompetenta barnet. Jag har som mål att alltid vara lyhörd och visa intresse för vad barnen har att säga. På grund av detta blev det många samtal mellan barnen och mellan mig och barnen. Enligt Lindö (2009, s. 23) handlar idén om det kompetenta barnet att vuxna visar barnen respekt, är lyhörd och tar vara på barnens tankar och idéer. Det handlar även om att aktiviteterna utgår ifrån barnens tidigare kunskap och intressen.

Referenser

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij. Stockholm: Liber

Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se/publikationer?id=2442

VFU:n har startat. Dags att presentera Gurre för barnen

Idag var första dagen på VFU:n. Dagen gick mest åt att återbekanta mig med barn och pedagoger, och att komma in i deras verksamhet igen. Sedan bestämde vi att jag skulle introducera Gurre på onsdag, då de delar upp barngruppen i tre grupper.

Planering av didaktiskt material under fältdagar

Eftersom jag älskar att göra virkade skapelser kändes det självklart att jag skulle göra ett virkat didaktiskt material. Jag hittade sedan ett väldigt roligt mönster att virka och var bara tvungen att testa. Bilden högst upp till vänster visar detta mönster. Man virkar med flera trådar på samma gång och det blir som en spiral av de valda färgerna. Jag bestämde mig då för att använda tekniken till att göra en kasse att ha mitt didaktiska material i under VFU:n. Jag valde de fyra grundfärgerna för att kassen skulle vara könsneutral, se spännande ut, och att det skulle finnas möjlighet med lärande kring de fyra grundfärgerna. 

Under tre fältdagar innan VFU:n hade vi som uppgift att rekognisera över barnens intresse och om förskoleavdelningen arbetade med något tema för tillfället, där mitt didaktiska material kunde passa in. Än så länge hade jag bara min kasse, så jag var ganska öppen för förslag. Jag lade märke till att de flesta barnen gillade att leka med gosedjur på olika sätt. Sedan fick jag även höra från pedagogerna på avdelningen att de för tillfället arbetade med hemprojekt. De hade hittills bland annat gjort kartor över närmiljön, ritat sina hus och besökt varandras hus. 

Så med detta i bakhuvudet började jag fundera kring vad jag kunde göra för didaktiskt material som kunde passa in. Jag kom ihåg barnens kärlek till gosedjur och bestämde då att försöka göra en virkad handdocka. 

Tanken var först att handdockan skulle se ut som ett kakmonster, men det blev istället en groda. Egentligen ville jag inte att handdockan skulle likna någon existerande väsen, men jag fick ändå nöja mig med min "groda". Jag gjorde så att munnen gick att röra. Först hade jag tänkt att man skulle kunna röra armarna också, men jag fick se till mina gränser i virkning... Jag döpte honom till Gurre och broderade in detta på kassen. Detta skulle bli Gurres kasse, där han kunde kika fram under samlingar för att öka spänningen. 

Sedan började jag fundera kring hur hemprojektet kunde passa in med Gurre. Jag kände lite att de hade gjort så mycket redan som hade med deras egna hem att göra. Så då tänkte jag att varför inte låta barnen tänka ur någon annans perspektiv också? Därför bestämde jag mig för att de skulle få arbeta med Gurres hus. 

Men så kom jag även på att jag länge velat prova på geocaching. Det är ungefär som en skattjakt i skogen, med hjälp av karta på ipad. Därför bestämde jag mig för att barnens första mötet med Gurre skulle handla om att hans hus hade blåst iväg, och att husets position på något mystiskt sätt fanns på en karta på en ipad. Barnens uppdrag skulle då bli att finna Gurres hus. 

Längre än så kom jag inte i planeringen innan VFU:n, utan jag ville ge barnens intresse lite utrymme också. 

Föreläsning/workshop - Matematik

Idag möttes vi av ett otroligt inspirerande klassrum! Det är häftigt att se hur mycket matematik man kan göra i förskolan, och på så roliga sätt. 

Vi fick se en klocka som var anpassad så att små barn kunde förstå den. Symboler över dagens händelser fanns istället för siffror. Barn kan då få en känsla för tid. Vi fick även testa på att skala och skära ett äpple med en väldigt rolig maskin. Äpplet och äppelskalet var sedan som varsin spiral. På så sätt kunde man tillsammans med barn ta reda på hur långt ett äppelskal kan vara. 

Mattson hade med sig en halsduk i många olika färger. Barn kan få uppdraget att finna saker i samma färger som färgerna på halsduken. Vi fick göra flera matematiska uppdrag. 

Vi fick även se hur man kan göra diagram med barn, (längst ner till vänster på bilden ovan). Barnen kan få rösta om någonting genom att stoppa i en kula i ett av rören. Sedan kan barnen lätt se vilket förslag som vunnit. 

Referenser

Föreläsning/workshop i matematik med Carina Mattson, Högskolan i Borås

"Knacka på" - Borås

Vi tog en sväng till utställningen "knacka på" på Borås stadsbibliotek.

mer information finns på http://bibliotek.boras.se/knackapa

Hela utställningen utgår ifrån boken med samma namn, skriven av Anna-Clara Tidholm. Dörren ner till utställningen är på bilden nedan till vänster. Den har fönster både i vuxen- och barnhöjd, så att även de minsta barnen kan kika in vilket jag tycker är väldigt trevligt. På bilden bredvid dörren nedan visas ateljen. Här har barnen möjlighet att skapa fritt. Guiden påpekade att de inte vill ge barnen några färdiga mallar, för att barnen ska få kunna skapa helt själva efter egen kreativitet. De hade även som mål att ge barnen möjlighet att uppleva med alla sinnen. Guiden berättade även att all barnverksamhet numera skedde i knacka på-lokalerna. 

SPRÅK...

Bilden högst upp visar en detalj från "matsalen". Här kan man äta medhavd mat. De hade valt att ha stora bord, och undvikit småbord. Detta för att öppna upp för möten mellan främlingar och på så sätt skapa samspel mellan vuxna och barn som inte först känner varandra. Guiden berättade också att de valt att ha rummen sparsamt möblerade för att öppna upp för barnens egen fantasi. 

Bilden längst ner till vänster visar ett rörelserum där det fanns mjuka stora byggklossar, och träd på väggarna. Här kunde barnen träna sin motorik, men även att bygga med klossarna. 

Det sista rummet beskrev guiden inte fick plats i någon bättre lokal, utan det fick bli på toaletten. Bilden nedan till höger visar detta.

VÄRT ETT BESÖK?

Spontant kände jag att verksamheten i knacka på-lokalerna mest riktat in sig på de allra minsta (under 2 år), så med så små barn skulle jag absolut kunna tänka mig att besöka knacka på. Men med äldre barn är det lite mer tveksamt. Jag undrar lite vad större barn skulle kunna göra där som de inte kan på förskolan. Okej, det är ju en upplevelse med all färg och form som finns i rummen, men utöver det vet jag inte. 

Jag blev även lite besviken på att man inte gick från rum till ett annat rum genom en ny dörr inne i rummet, som det är i boken. Jag kan tänka mig att de barn som läst boken kan finna detta lite förvirrande. 

SPRÅK...

Men guiden berättade även att de en dag i veckan anordnade arrangerade dramalekar för förskolebarn. Detta kan jag tänka mig kan bli populärt för de lite äldre barnen. Det går till på så sätt att de tillsammans går genom rummen med barnen. I rummen händer det olika saker och barnen får träffa olika figurer. Här kommer barns språkutveckling verkligen i fokus, eftersom de får samtala med varandra och vuxna.