Föreläsning/workshop - Matematik

Idag möttes vi av ett otroligt inspirerande klassrum! Det är häftigt att se hur mycket matematik man kan göra i förskolan, och på så roliga sätt. 

Vi fick se en klocka som var anpassad så att små barn kunde förstå den. Symboler över dagens händelser fanns istället för siffror. Barn kan då få en känsla för tid. Vi fick även testa på att skala och skära ett äpple med en väldigt rolig maskin. Äpplet och äppelskalet var sedan som varsin spiral. På så sätt kunde man tillsammans med barn ta reda på hur långt ett äppelskal kan vara. 

Mattson hade med sig en halsduk i många olika färger. Barn kan få uppdraget att finna saker i samma färger som färgerna på halsduken. Vi fick göra flera matematiska uppdrag. 

Vi fick även se hur man kan göra diagram med barn, (längst ner till vänster på bilden ovan). Barnen kan få rösta om någonting genom att stoppa i en kula i ett av rören. Sedan kan barnen lätt se vilket förslag som vunnit. 

Referenser

Föreläsning/workshop i matematik med Carina Mattson, Högskolan i Borås

"Knacka på" - Borås

Vi tog en sväng till utställningen "knacka på" på Borås stadsbibliotek.

mer information finns på http://bibliotek.boras.se/knackapa

Hela utställningen utgår ifrån boken med samma namn, skriven av Anna-Clara Tidholm. Dörren ner till utställningen är på bilden nedan till vänster. Den har fönster både i vuxen- och barnhöjd, så att även de minsta barnen kan kika in vilket jag tycker är väldigt trevligt. På bilden bredvid dörren nedan visas ateljen. Här har barnen möjlighet att skapa fritt. Guiden påpekade att de inte vill ge barnen några färdiga mallar, för att barnen ska få kunna skapa helt själva efter egen kreativitet. De hade även som mål att ge barnen möjlighet att uppleva med alla sinnen. Guiden berättade även att all barnverksamhet numera skedde i knacka på-lokalerna. 

SPRÅK...

Bilden högst upp visar en detalj från "matsalen". Här kan man äta medhavd mat. De hade valt att ha stora bord, och undvikit småbord. Detta för att öppna upp för möten mellan främlingar och på så sätt skapa samspel mellan vuxna och barn som inte först känner varandra. Guiden berättade också att de valt att ha rummen sparsamt möblerade för att öppna upp för barnens egen fantasi. 

Bilden längst ner till vänster visar ett rörelserum där det fanns mjuka stora byggklossar, och träd på väggarna. Här kunde barnen träna sin motorik, men även att bygga med klossarna. 

Det sista rummet beskrev guiden inte fick plats i någon bättre lokal, utan det fick bli på toaletten. Bilden nedan till höger visar detta.

VÄRT ETT BESÖK?

Spontant kände jag att verksamheten i knacka på-lokalerna mest riktat in sig på de allra minsta (under 2 år), så med så små barn skulle jag absolut kunna tänka mig att besöka knacka på. Men med äldre barn är det lite mer tveksamt. Jag undrar lite vad större barn skulle kunna göra där som de inte kan på förskolan. Okej, det är ju en upplevelse med all färg och form som finns i rummen, men utöver det vet jag inte. 

Jag blev även lite besviken på att man inte gick från rum till ett annat rum genom en ny dörr inne i rummet, som det är i boken. Jag kan tänka mig att de barn som läst boken kan finna detta lite förvirrande. 

SPRÅK...

Men guiden berättade även att de en dag i veckan anordnade arrangerade dramalekar för förskolebarn. Detta kan jag tänka mig kan bli populärt för de lite äldre barnen. Det går till på så sätt att de tillsammans går genom rummen med barnen. I rummen händer det olika saker och barnen får träffa olika figurer. Här kommer barns språkutveckling verkligen i fokus, eftersom de får samtala med varandra och vuxna. 

Borås konstmuseum

Nu var det dags för konst igen. Denna gång blir det i Borås, närmare bestämt i Borås konstmuseum, för vidare information kring museet finns på http://www.boras.se/forvaltningar/kulturforvaltningen/kulturforvaltningen/boraskonstmuseum/boraskonstmuseum.4.82f0a312665003f0d800043157.html

Samtliga tavlor i inlägget finns upphängda och har fotograferats på Borås konstmuseum. Konstmuseet är beläget i Borås kulturhus, där även stadsteatern och biblioteket finns. Biblioteket tar vi en sväng till senare för ett besök på utställningen "knacka på".

Varför ska små barn få se och uppleva konst? Kan verkligen små barn förstå sig på konst? Tycker små barn verkligen konst kan vara intressant? Detta har jag märkt är vanliga funderingar bland pedagoger då jag nämnt konstmuseer med barn. Enligt Bendroth Karlsson (2014, s. 77) är det barns demokratiska rätt att få ta del av vårt kulturliv och att det ingår det i det pedagogiska uppdraget att ge barn möjlighet att få uppleva konst och likande inslag på olika sätt. Bendroth Karlsson menar att liknande frågor som ovan kan ha sin förklaring i att de som ställer frågorna utgår ifrån att det enbart finns ett enda rätt sätt att förstå konst på, och det är vuxnas sätt. De som har dessa funderingar verkar även tycka att konst ska förstås. Men jag känner att det finns så mycket annat man kan göra kring konst tillsammans med barn. Enligt Bendroth Karlsson (2014, s. 51) finns det tre olika strategier för konstpedagogik, vid lärande kring konst. 

1. Den första är att lära ut kunskap om konst. Det kan handla om kunskap om konstnären samt kunskap kring material och tekniker som använts. 

2. Nästa är att betraktaren själv får uppleva konst och då får en egen känsla av konstverket. 

3. I den sista är samspel viktigt. Det är då betraktarna får samtala kring vad de ser på konstverket. 

Bendroth Karlsson menar att alla tre strategier är viktiga och vilken man använder beror på det pedagogiska syftet man har. Men jag känner att den första kan vara svår och lite onödig att använda tillsammans med små barn. Jag tror att de är mer intresserade av själva upplevelsen kring konstverken, att få fantisera kring motiven. 

SPRÅK...

Nu tar vi en tur i Borås konstmuseum. Tillsammans med en grupp studenter fick jag en guidad visning av museet. Guiden, som hette Tanja och var konstpedagog, startade visningen vid den gröna tavlan högst upp till vänster här nedan. Namnet på tavlan är Babes in Toyland. Tanja berättade att barn inte är intresserade av information kring tavlan, tavlans konstnär är till exempel inte väsentlig. Det är viktigare att väcka barnens nyfikenhet genom att istället låta dem få uppleva konsten på olika sätt. Tanja berättade att de brukade ha sagovandring då de hade visning för yngre barn, och att de vandringarna brukade starta vid den gröna tavlan. De brukade då berätta någon saga som kunde inbegripa figurerna på tavlorna, sedan fortsatte sagan vid nästa tavla. Det fanns även stora möjligheter med att samtala kring tavlans motiv med barnen. Vad ser man på tavlan? Vad händer i tavlorna? Vilka karaktärer ser man? Finns det några djur avbildade i tavlan? Enligt Karlsson Häikiö (2014, s. 77) är det viktigt att just använda sig av öppna frågor under bildsamtal med barn. Häikiö menar att öppna frågor är svåra för pedagoger och vuxna att ställa, eftersom de ofta får med våra egna föreställningar av vad vi ser. Det kan stänga dörren för det djupare samtalet med barnet där barnet styr vad det ska samtalas om. Det är därför viktigt som vuxen att vara lyhörd och intresserad av barnens funderingar och tankar. Det ska inte finnas något rätt eller fel utan det är samtalet som är det viktiga. Paggetti (2013, s. 199) beskriver att det finns tre steg vi går igenom då vi tolkar en bild. 

1. Först ser man bilden för att sedan tolka och analysera vad man ser på bilden. Detta kallas ikoner.

2. Nästa steg är att man försöker finna det som inte finns med i bilden, och att sedan analysera det bilden beskriver. Termen för detta är index.

3. Sista steget i bildanalysprocessen är då man börjar reflektera över vad bilden egentligen försöker förmedla. Med ett finare ord kallas detta symbol.

Med en snabb blick på de tre analysstegen känner jag spontant att de blir djupare och kräver mer kognitiv förmåga ju längre ner vi kommer. I bildsamtal med små barn är egentligen alla steg fullt möjliga att ställa frågor kring och låta barnen reflektera över. När det gäller konst finns det enligt mig inga fel, så det är upp till barnen att skapa egna känslor och funderingar kring konstverken. Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö98, rev. 2010, s. 10) har förskolan som uppdrag att just låta barnen träna sig i att tolka bilder och samtala kring dessa.

Vår vandring gick vidare till nästa rum där de återstående av de tre tavlorna nedan fanns upphängda, vilka endast är ett urval av alla tavlor som fanns där. Här berättade Tanja att konst kan väcka känslor hos betraktaren, och hon gav oss olika uppdrag som vi skulle lösa med hjälp av att betrakta tavlorna. Vi fick bland annat uppgifterna att hitta någon tavla som vi tyckte var varm och någon som vi tyckte kändes kall. Tanja berättade att de även brukade göra detta med barn och att det fanns två positiva sidor av denna uppgift. För det första får barn möjlighet att komma nära bilderna och inspektera dem på nära håll. För det andra får barnen närma sig tavlorna ensamma och får då möjlighet att skapa sig en egen åsikt kring tavlorna, utan att någon annans åsikt hamnar emellan. Vi lade märke till att vi tänkte olika kring tavlorna. Någon tyckte att en tavla var kall, medan någon annan tyckte den var varm till exempel, och så är det ju med konst. Den väcker olika känslor hos oss alla. 

MATEMATIK...

Med inspiration från känslouppdragen kände jag även att man skulle  kunna ha olika matematikuppdrag kring tavlorna tillsammans med barn. De skulle kunna få uppdrag att hitta en väldigt liten tavla, en tavla som är formad som en kvadrat, en stor tavla, en större tavla än den man hittat innan osv. Möjligheterna är oändliga. Varför inte ha formjakt på konstmuseet dessutom? När man varit på konstmuseet med barngrupp är det sedan positivt att fortsätta arbetet på förskolan för att ge en djupare förståelse för de aktuella fenomenen. 

SPRÅK OCH DIGITALA VERKTYG...

På en vägg fanns ett antal stora svartvita tavlor på rad. (Fyra av dem syns högst upp till vänster på bilden nedan). Motiven på dessa tavlor bestod av närbilder av kroppen. Fotografen hade själv tagit närbilder på sin egen kropp. Hon hade inte avslöjat exakt vad bilderna föreställde, utan det var upp till betraktaren själv att lista ut det genom att använda sin egen fantasi. Här finns ju möjlighet att ge barn chansen att fundera på vad bilderna kan föreställa. Då får de använda sin fantasi. Sedan kan de även få testa att ta egna närbilder av olika föremål, så kan de andra barnen få gissa vad det kan vara. Men det gäller då att våga låta barnen fritt utforska omgivningen med en kamera efter något de vill fotografera. 

SPRÅK...

De två andra tavlorna nedan är exempel på tavlor där man till exempel kan ha färgjakt med barnen. Barnen kan exempelvis leta efter sina favoritfärger. Det finns även stora möjligheter att prata om konstverken. Vad ser man? Vad har hänt? Då det gäller tavlan högst upp till höger kan barnen till exempel få fundera på var solen är, eftersom det är dag. Himlen på tavlan är blå, men det är måne på himlen istället för sol. 

Bilden lägst ner till höger visar en skulptur som de hade på konstmuseet. På skulpturen hängde ett antal klockor i olika storlek och utförande. Guiden Tarja berättade då att de brukade använda skulturen för att få barnen att uppleva konst genom flera sinnen. Barnen brukade få sitta ner vi skulpturen och blunda. Någon pedagog lät sedan klockorna låta, så barnen kunde höra dem. Enligt Tarja var detta även en avkopplande aktivitet för barnen. 

Man skulle kunna ha skulpturvandring tillsammans med sin barngrupp. Tarja berättade att det runtom i Borås finns ett antal skulpturer utomhus på allmänna platser, så i Borås skulle detta absolut vara aktuellt. Då skulle barnen först kunna utforska skulpturerna. Sedan kan man samtala om dem; vad föreställer de och hur står de egentligen? Efter det skulle barnen kunna få härma hur skulpturerna står och ser ut. På så sätt får barnen enligt Bendroth Karlsson (2014, s. 49) både visa att de sett konstverket och att de genom sin kropp även upplevt konstverket. 

I konstmuseet fanns även en ateljé där barn har möjlighet att skapa fritt. Tanken med ateljén berättade Tanja var att barnen ska ha en skön och rolig stund med skapande. Hon fortsatte att berätta att resultatet var mindre viktigt, eftersom prestationen då ökar och skaparlusten försvinner med känslan av att resultatet måste blir fint. I ateljén fick barnen även ofta måla till musik. 

Referenser

• Karlsson Häikiö, Tarja (2014). Bildsamtal och bildtolkning. I. Bendroth Karlsson, Marie & Karlsson Häikiö, Tarja (red.) (2014). Bild, konst och medier för yngre barn: kulturella redskap och pedagogiska perspektiv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 69-94.

Bendroth Karlsson, Marie (2014). Konst för och med barn. I. Bendroth Karlsson, Marie & Karlsson Häikiö, Tarja (red.) (2014). Bild, konst och medier för yngre barn: kulturella redskap och pedagogiska perspektiv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 49-68.

• Paggetti, Charlotte (2013). Barns bilder som betydelsebärande medier. I. Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, s. 195-208.

Workshop - Drama #2

Nu är det tisdag och dags för föreläsning/workshop i drama. Hur kan man använda drama tillsammans med barn i förskoleåldern? Det är en fråga som jag tänkte försöka ge svar på mot slutet av detta inlägg. 

Enligt Gunilla Fihn handlar drama om "att åskådliggöra genom handling." Drama på förskolan kan liknas vid en styrd lek och är en uttrycksform och inte ett ämne. Dramakunskap kan delas in i tre delar:

DÅ. Med detta menas redan befäst DRAMAKUNSKAP, och till detta är det viktigt att förhålla sig kritisk. Sedan har vi NU, där man menar min DRAMAKUNSKAP, alltså den lärandes dramakunskap. Till sist har vi SEDAN som handlar om den lärandes lärande i DRAMAKUNSKAP. Det är alltså den dramakunskap som det vi gör nu kommer leda till i framtiden för oss genom medierat lärande. 

Inom drama används främst sociokulturella teorier. Man lär tillsammans, om sig själv, varandra, omgivningen, omvärlden osv. vilket för mig låter helt logiskt. 

Under alla samlingar med barn, och då även i drama, är det viktigt att ha ögonkontakt med barnen och inte ge barnen alltför mycket instruktioner på en gång. Då kan det bli svårt för barnen att komma ihåg. Det är även viktigt att tänka på barnens personliga sfär. En del barn kan tycka att fysisk kontakt kan vara obehagligt? Något som man måste tänka på som pedagog är att se och bekräfta alla barn, inte bara de som syns! 

I samlingar tycker jag att man alltid ska ha ett lekfullt förhållningssätt. Det ska inte finnas några rätt eller fel, utan det ska vara prövande. Det ska inte vara för planerat, utan man ska vara beredd på att kunna göra förändringar i planeringen. Hela tiden ska man som pedagog vara positiv och glad. Detta smittar av sig, liksom exempelvis osäkerhet gör. Det är viktigt att även aktivt vara med i aktiviteten man gör tillsammans med barnen.

Drama kan finnas på olika ställen, och används där på olika sätt. Drama används i teatern. Drama kan även finnas i vardagen, genom någon omvälvande handling till exempel. Den drama som vi kommer komma i kontakt med tillsammans med barnen på förskolan handlar om drama i pedagogik. Där används drama som ett undersökande verktyg för att lära sig någonting nytt. 

Fihn förespråkade att vi inte endast ska använda drama som en metod för att uppnå något annat mål, utan även endast använda drama för att lära om drama. Enligt Lars Lindström finns det fyra olika plan av lärande i drama. Man kan lära I, OM, GENOM och MED drama. De två första handlar om att lära sig drama helt enkelt. Medan de två sista handlar om att använda drama som en metod för att lära sig någonting annat. 

Som dramaundervisning kan man till exempel göra strukturerade dramalekar med barnen. Detta var något vi fick testa på att göra på workshoppen. Vi skulle gå runt i rummet och stanna och gå när någon i gruppen gjorde detta. Vi testade även att skapa statyer och maskinger med våra kroppar både tillsammans och enskilt.

Vi fick till sist i uppdrag att anordna ett eget dramapass med inspiration från barnböcker. Vår grupp valde att använda oss av boken "Historien om någon", som handlar om hur läsaren får följa ett garnnystan genom hela boken för att tillsist få reda på vem "någon" är. Vi gjorde upp ett schema med fem aktiviteter vi ville ha i ett dramapass. Sedan valde vi att göra en av dessa med våra kurskamrater. Vi hade då ett garnnystan som vi gav vidare till varandra. Uppgiften var att när man fick garnnystanet skulle man gestalta något rum som man gick in i. 

Inget barn är det andra likt. Alla barn har olika sätt att lära sig enklast på. Som förskollärare är det oerhört viktigt att kunna bemöta alla dessa olikheter, och ge samtliga barn möjlighet att utvecklas till sin högsta förmåga. Vi kan använda oss av olika redskap i vår pedagogiska verksamhet för att uppnå detta. Exempel på sådana redskap kan vara bild, drama, IT och musik. Att använda olika redskap benämns som ett medierat lärande. Med hjälp av bild, drama, IT och musik kan barnen få en djupare förståelse och kunskap av något helt annat. Vid en kompletterande användning av samtliga av dessa medier kan vi se till barnens villkor till lärande och ge dem bästa möjligheter för bästa möjliga förståelse. Leijon (2013, s. 54) menar att med hjälp av olika redskap upplever och tolkar vi omvärlden. Vi skapar mening kring det vi ser och upplever, och genom att använda flera redskap tror jag att barn har lättare att förstå en ny företeelse. Einarsson (2013, s. 128) beskriver att det i forskning oftast används termen estetiska lärprocesser istället för medierat lärande. Denna term har sitt ursprung i förskolpedagogiken. Enligt Einarsson (2013, s. 129) får barn med hjälp av drama som medierat lärande, till exempel lättare att förstå berättelser och får även en större språklig medvetenhet. Som förskollärare gäller det därför att vara öppen för nya arbetssätt. Det är bra att arbeta med till exempel olika estetiska ämnen, alltså använda ett medierat lärande, för att både ge barn en fördjupad kunskap och inlärning, och för att bemöta alla barns möjligheter till lärande, alltså bemöta barnens olikheter. Om medierat lärande används i förskolan upplever jag att en pedagogisk mångfald uppnås.

Referenser

Workshop med Gunilla Fihn, Högskolan i Borås

Einarsson, Anneli. Dramapedagogik som form för medierat lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur, ss. 125-148.

Leijon, Marie. Rummet som resurs för lärande och i lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: studentlitteratur, ss. 53-72.

Hasselblad Center - Göteborg

Efter Göteborgs stadsmuseum gick jag och en vän till Hasselblad center på götaplatsen, för mer info kring museet se http://www.hasselbladfoundation.org/hasselblad-center/sv/

Jag har själv aldrig varit på museet så det kändes lite spännande att gå dit. För tillfället var det en utställning med bilder som var fotograferade av den vietnamesisk-amerikanska fotografen An-My Lê. Temat på bilderna var kriget i Vietnam som tog slut för cirka 40 år sedan. Det fanns bilder som visade hur det Vietnamesiska landskapet såg ut tjugo år efter kriget, exempel på detta kan man se på bilden längst ner till höger här ovan. Det fanns även bilder från då Vietnamkrigets sceneri återuppspelats på amerikansk mark. Detta var vad jag förstod de svartvita bilderna. 

Sedan fanns där även bilder på då amerikanska soldater förberedde sig på att stationeras i Afganistan och Irak, exempel på detta kan man se på bilderna i färg här nedan. Som komplement till detta fanns mitt i rummet även ett mörkt rum där man kunde gå in. Där fanns en storskärm som visade soldaterna på rörlig bild. 

Jag skulle inte gå hit med barngrupp. Både på grund av att utställningen visade krigsbilder, men även för att utställningen kändes väldigt tråkig för barn. Okej att man kanske skulle kunna ha tema över olika fordon och då visa barnen bilderna på flygplanen, men det måste ju finnas andra bättre ställen att gå till för att titta på fordon anser jag. Krig, speciellt Vietnamkriget som ägde rum för så länge sedan, känns inte relevant för så små barn som förskolebarn. 

Stadsmuseet - Göteborg

Idag var det dags för en tur in till centrala Göteborg för ett besök på Göteborgs stadsmuseum, mer information kring museet går att finna på http://goteborgsstadsmuseum.se/

BARNHEMSBARN

För tillfället hade de en utställning där besökarna fick ta del av barnshemsbarns öden och berättelser. Den utbredde sig i två rum, varav det ena rummet handlade om barnhem och det andra rummet visade Vidkärrs barnhems verksamhet mer detaljerat. Besökarna fick reda på vad barnen som bott vid Vidkärrs barnhem hade att berätta. Verksamheten på Vidkärrs barnhem pågick mellan åren 1935-1976, och på senare år har det uppdagats att vistelsen för barnen ofta bestod av mindre trevlig behandling från personalen. Barnen, som numera är vuxna, vittnar om att de till exempel tvingats duscha i kallvatten, att de bott i överbefolkade byggnader, tvångsmatats, blivit sexuellt utnyttjade och hårt fysiskt bestraffade. 

I utställningen kunde vi ta del av dessa barns berättelser genom att ibland lyssna i hörlurar och ibland läsa om det. På ett ställe fanns det även teckningar som barnen hade ritat, som visade deras inre känslor. Jag och en vän hade även turen att hamna vid en guidad visning, där guiden själv bott på barnhemmet under en tid. Barnens hemska öden blev därför oerhört verkliga för oss. Detta skulle kunna vara ett ställe som man tar personalgruppen på kunskapsutveckling. 

SPRÅK...

Att ta med en förskolegrupp till denna utställning är något jag inte hade gjort. Okej att det går att tala med barnen om barns olika levnadsvillkor och att en del barn inte har några föräldrar, men jag tycker inte dessa hemska berättelser vi fick ta del av är något för små barn. Det skulle säkerligen endast ge barnen mardrömmar och få dem att må dåligt. Dessutom kände jag att utställningen kunde te sig lite tråkig för barn. Det var mest svartvita bilder blandade med text. Man skulle visserligen kunna ta några barn till utställningen och låta dem endast se bilderna och föremålen. Utan den guidade visningen och texterna på väggarna upplevdes inte utställningen lika hemsk. Tillsammans med barnen skulle man då kunna samtala kring bilderna. Om man på förskolan arbetar med ett tema där utställningen kan passa som läroform finns ju möjligheten att gå dit, men jag hade ändå undvikit att ta med små barn till denna utställning.

VIDARE I MUSEET...

I nästa rum hade de en liten utställning av bio genom tiderna, där det fanns ett par biostolar framför en skärm. På väggarna fanns även bilder och beskrivande text. Här skulle små barn kunna tycka att det var lite spännande. De skulle kunna leka att de var på bio, men jag såg ingen större lärmöjlighet. Återigen beror det på vad förskolan arbetar med för tema. 

Ännu längre in i museet kom vi till utställningar över Göteborgs historia. Det fanns olika gamla föremål, såsom gamla vävstolar, pianon och modeller av skepp och mycket annat. Mitt i detta rum fanns ett litet bord som jag förstår var för barnen. Skrivet på bordet fanns uppdrag för barnen att göra medan de medföljande vuxna kunde ta del av utställningen i lugn och ro. 

SPRÅK OCH DIGITALA VERKTYG...

Här skulle jag däremot kunna tänka mig att ta med en barngrupp. Föremålen kändes spännande, även för barn, att titta på. Samtidigt fanns möjlighet för de barn som tröttnade att göra uppdragen på det lilla bordet. Det fanns många språkliga möjligheter både när det gäller att titta på föremålen, och vid uppdragen. I båda fall är social kommunikation och samarbete oerhört viktigt. Men något som var lite tråkigt var att allt oftast antingen var beläget högt upp, omöjligt för barn att se, eller inom glasmonter/bakom rep, så att man inte kunde komma nära. Men något som däremot var positivt var att det fanns stora ytor som möjliggjorde att barn, som har mycket spring i benen, kunde röra på sig ordentligt. Något som jag hade tyckt varit intressant är att ha gett barnen en kamera och se vad de fann spännande i utställningen.

EN TRAPPA UPP...

Vi gick till sist upp en våning, till barnens museum. Här kunde barnen få leka och springa av sig efter ett besök på de övriga utställningarna, vilket jag tyckte var väldigt bra. Det fanns klätterställning, vilken i och för sig kändes lite farlig eftersom det inte fanns något mjukt underlag vid eventuellt fall. Där fanns även en gullig spårvagn, ett slott och spännande skrymslen för barnen att undersöka. På ett ställe på väggen fanns ett hjul som man kunde vrida på och lära sig olika göteborgska slanguttryck.

MATEMATIK...

I samtliga av museets utställningar fann jag även många möjligheter för matematiskt lärande och undersökande. Kan barnen finna former bland föremålen i utställningarna? Vilka föremål är störst/minst? Var i rummet befinner vi oss? Detta skulle kanske inte vara aktuellt i barnhemsutställningen eftersom jag av någon anledning kände att där skulle vara ganska tyst och lugnt, nästan lite vördnadsfullt, för respekt till de barn som lidit på Vidkärrs barnhem genom åren. 

Nu är det dags att packa ihop och ta en sväng till Hasselblad center på Götaplatsen. På återseende!

Workshop - Musik #2

Till detta tillfälle hade vi fått i uppdrag att förbereda en musikaktivitet att delge övriga kursmedlemmar. Tillsammans med en vän gjorde jag en aktivitet som liknar dansstopp, men man ska dansa i par på en tidning. Vid varje musikstopp ska tidningen sedan vikas en gång, för att ge paret mindre utrymme att dansa på. Denna aktivitet utmanar verkligen barns motorik och de får lära sig att samarbeta. 

Första halvan av workshoppen gick åt till att tillsammans utföra dessa aktiviteter, samtidigt som vi diskuterade kring vad man behöver tänka på då man gör musiksamling tillsammans med barn för att ge dem största möjlighet att lära sig något kring musik. För det första är det viktigt att inte ge barnen för många instuktioner på en gång, utan vara med i samlingen och ge nya instruktioner under samlingens gång, samtidigt som man gör något. Det är även viktigt att variera användande av så kallat reproducerande arbetssätt och undersökande arbetssätt, eller åtminstone vara medveten om skillnaden och vad man själv använder. Reproducerande arbetssätt är när man härmar och undersökande arbetssätt är lite mer när man får använda sin fantasi. När man sjunger med barnen är det viktigt att sjunga i hög tonart. Barnen har kortare stämband än vuxna, så låg tonart är en fysisk omöjlighet för dem. 

Efter lunch skulle vi få testa på att spela instrument. Vi delades upp i tre grupper och fick turas om att prova att spela på xylofon, gitarr och djembetrumma. Vi fick intruktioner på hur vi enkelt kunde spela de tre instrumenten. Vi koncentrerade oss på en och samma sång; Belle Mama, att spela på samtliga instrument. Som avslutning fick vi välja varsitt instrument och så blev vi en orkester tillsammans, som spelade sången. 

Denna aktivitet gjorde att jag blev medveten om att man inte behöver vara expert på musik för att göra musikaktiviteter tillsammans med barnen. 

Referenser

Workshop med Karin Lindahl, Högskolan i Borås

Workshop - Bild #2

Idag var det återigen dags för workshop i bild. Uppgiften idag gick ut på att skapa eget papper. Vi mixade gammalt tidningspapper i ett stort kar med vatten och använde sedan en "gutta-ram" att samla upp lagom med pappersmassa. 

Det var frivilligt att göra färgat papper, vi hällde i grön färg i papperssmeten. Sedan kunde vi dekorera pappret innan vi lade det för torkning. 

Sedan fick vi även testa på papier-mache på riktigt vis. Här använde vi tapetklister och rivna papper tillsammans med vatten för att få denna härliga smet. Jag hällde även i röd färg, som på grund av den lilla mängden blev rosa. Det skulle vara intressant att göra detta med barn och se varför de tror att färgen blev rosa. 

Jag smetade ut papier-mache-smeten i en liten plastburk och lät den sedan torka. Detta är något jag skulle vilja testa med barn. Man skulle ju kunna skapa precis vad som helst i detta material. Det var även ett härligt material att gegga i. Det tyckte till och med jag som inte gillar att gegga. 

Efter den aktiviteten gick vi över till att arbeta i lera. Andersson tog fram tre olika sorters lera, som vi fick testa att gå på. Då kunde vi jämföra hårdheten. Detta var ett väldigt roligt sätt att introducera lera för små barn. Med leran gjorde vi sedan alla möjliga skapelser. Vi skulle ta en lerklump och bara trycka ihop handen, för att skapa roliga figurer, (bilden högst upp till höger). Vi fick även i uppdrag att bygga långa figurer, korta, slingriga, runda, höga... Detta var ett smart sätt att arbeta med lera i förskolan. Då får barnen utforska olika matematiska begrepp. Samtidigt kan de arbeta relativt abstrakt vilket ökar deras kreativitet. 

Vi fick i uppdrag att skriva en liten berättelse medan Andersson gav oss olika anvisningar som vi skulle följa. Vi skulle skriva fort och det första vi kom att tänka på. Så här blev resultatet av min berättelse:

"Jag är i ett turkosfärgat landsskap, det luktar kanelbullar. Sirenerna skriker, dagtid. Hett. Porten till tornet är stängd. Porten öppnas långsamt. Stor gård, med stearinljus som flyter i lava. Luktar brännt. Känns lite farligt. Grönt lejon komemr och möter mig. Trappan upp i tornet går i spiral. Underlaget är mjukt. Känns som att man flyter. Känns som sirap. Kommer upp till tornet. Hamnar på en balkong. Det känns hett. Det turkosa landsskappet skimrar. Himlen är orange. Jag är ensam. Jag vänder tillbaka in i tornrummet. På golvet ser jag en guldig knappnål. Jag tar upp den och tänker på bildsalen. Vips så är jag tillbaka."

Som avslutning fick vi skapa i plastelina och play-do lera. På bilden längst ner har jag gjort bollar av play-do-lera i så gott som alla färger som finns. Här fick jag tänka i volym. Hur mycket lera behöver jag ta för att få färgen lite ljusare/mörkare. Aktiviteten som den såg ut här kan vara lite för svår för barn i förskolan, men man kan ju förenkla den lite så att den passar. Man kan börja med att försöka skapa olika gröna nyanser till exempel.

Referenser

Workshop med Mats Andersson, Högskolan i Borås

Föreläsning/workshop - Specialpedagogik och kommunikation #1

Under föreläsningen blev vi bekantade med tre begrepp för olika språkliga hjälpmedel. Dessa var:

AKK – Alternativ och kompletterande kommunikation

TAKK – tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (tecken som stöd)

GAKK – Grafisk alternativ och kompletterande kommunikation (bilder som stöd)

I dagens föreläsning gick vi djupare in på TAKK, vilket även kallas för tecken som stöd. Tanken är att vi ska ha ett tillfälle till då vi ska behandla GAKK. TAKK och GAKK är två komplement till muntlig kommunikation där tecken eller bilder används som hjälpmedel tillsammans med muntlig kommunikation. Dessa verktyg kan vara bra att använda med barn som har lite svårare för att kommunicera. På föreläsningen fick vi reda på att gomspalt och dålig hörsel kan vara två bidragande orsaker till att barn kan få det svårt med det språkliga. Det är därför oerhört viktigt att vara uppmärksam på till exempel barns hörsel. Det är angeläget att satsa på barns tidiga språkutveckling eftersom barn har lättare för det i ung ålder. 

Att kommunicera är en grundläggande mänsklig rättighet – alla kan inte tala men alla kan kommunicera. Vi måste därför ge alla chansen att kunna uttrycka sig på ena eller andra sättet. TAKK kan vara en möjlighet. Men TAKK har fler fördelar.  Forskning visar att tecken som stöd (TAKK) även stimulerar barns ordförråd. Så det kan vara positivt att använda verktyget med hela barngruppen tycker jag, inte bara de som har det svårt i sin kommunikation. Enligt Tisell (2009, s. 12) har barn lättare att förstå ett handtecken än ett muntligt ord. De ser ordet. Tisell menar att det är lättare för barn att komma ihåg en handrörelse än enskilda ord. Då känns det som att man har allt att vinna på att använda tecken med samtliga barn i en barngrupp. Tisell (2009, s. 13) beskriver hur barns ordförråd byggs på med hjälp av TAKK. Genom att använda TAKK får barnen använda fler sinnen vid intag av nya ord. Därför har barnen lättare att komma ihåg dem. De kan förknippa orden med tecknen. 

Men enligt Tisell (2009, s. 67) är det skillnad på teckenspråk och TAKK. Teckenspråk är de dövas språk, medan TAKK används av hörande människor och är ett komplement till det talade språket. Det är ett redskap för att tillslut uppnå ett talande barn. 

När det gäller att avgöra vilket redskap som fungerar bäst för det aktuella barnet, nämndes termen BRO i föreläsningen. Det står för Barnet Redskapen Omgivningen. Med det menas att AKK fungerar som en bro mellan språken; det muntliga och det tecknade. Man får då ställa sig frågorna: 

* Vad behöver just detta barn?

* Vilket redskap fungerar bäst?

* Hur behöver omgivingen anpassas? Behövs det en förstående omgivning som ger barnet tid att förstå? Enligt Tisell (2009, s. 22) behöver de vuxna i barnens omgivning hela tiden ligga ett steg före barnet, för att vara redo att visa barnet till nästa utvecklingssteg i kommunikationen för att hela tiden utmana barnet i sin språkliga utveckling. Lev Vygotskij kallade detta för den proximala utvecklingszonen och handlar om att utmaningarna hela tiden ska ligga strax ovanför barnets nuvarande kunskap, för att barnet ska kunna utveckla ny kunskap. Lindö (2009, s. 18) särskiljer två olika sätt att se på barns lärande. Det ena är det sociokognitiva perspektivet, där barnet står i fokus. Här är det barnet det är fel på om barnet inte förstår. Sedan finns det sociokulturella perspektivet där hela omgivningen runt barnet även spelar in i barnets lärande. När det gäller att avgöra vilket redskap som fungerar bäst för barnet, gäller det därför att fudnera på vilket perspektiv man själv har. Vilka chanser ger man barnet. Själv har jag synen att barn egentligen kan lära sig vad som helst. Men att det beror på vilken miljö barnet befinner sig i.

Enligt Tisell (2009, s. 61) finns det även fördelar med TAKK för barn som lär sig svenska som andraspråk. Barnen har lättare för att lära sig fler ord och de kan lära sig språket fortare. Därför ser jag många fördelar med att använda TAKK för att både träna första- och andraspråket med dessa barn.

Pojkar har ofta ett expricivt språk, och flickor har ofta ett impricivt språk. Flickor kan på grund av detta verka blyga eftersom de har svårt att ta in språket och förstå. 

Efter cirka halva tiden övergick föreläsningen till workshop istället. Då fick vi två och två gå iväg och göra olika uppgifter på ipad där vi tränade olika tecken. Vi fick se hur man kunde läsa bok med hjälp av tecken till exempel. Vi hade även fått med oss olika barnböcker och dylikt med tecken, för att se hur en sådan bok kunde se ut. Tillsammans fick vi träna på att teckna till sagor genom att titta på videor på youtube eller i böckerna. 

Referenser

Föreläsning/workshop med Camilla Carlsson, Högskolan i Borås

• Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
• 
  
• Tisell, Anneli (2009). Lilla boken om tecken: som ett verktyg för kommunikation och språkutveckling. 1. uppl. Lidingö: Hatten

Textilmuseet - Borås

Välkommen till textilmuseet i Borås!

mer information finns på http://textilmuseet.se

På dagens agenda stod en heldag på textilmuseet i Borås. Denna entré mötte oss på morgonen, och vi fick berättat för oss att den satts ihop av konstnären Sandra Magnusson, av textila lappar skapade av folk som fått skicka in sina alster till detta ändamål. 

Vi fick först en snabb rundvandring där vi blev bekanta med museets varaktiga utställning som är belägen på nedervåningen i byggnaden. Här fanns det olika textila material på väggarna, vilka lätt kunde nås av små barn och undersökas och jämföras. Tanken med utställningen var att visa hur mycket runtomkring oss som är av textil och hur världen skulle se ut utan det. På en av väggarna fanns en jämförelse mellan miljöfarliga textilier kan se ut och hur mer miljövänliga kan se ut (jämför de två översta bilderna nedan). Den vänstra bilden visar de miljöfarliga textilierna. Färgerna på dessa är starkare och mer utmärkande än på den högra bilden, som visar de mer miljövänliga alternativen. Detta tyckte jag var väldigt intressant att se, och jag kan tänka mig att barn skulle kunna tycka detsamma. 

MATEMATIK...

Nederst till vänster på bilden nedan är ett stort däck. Guiden berättade att till och med detta däck innehöll textil. Som förstärkningsmaterial i däckets gummi har textil nämligen använts. Detta däck kunde tjäna flera syften. Både för att visa olika textila material och för barn att leka i. Vid lek i däcket fann jag möjligheter till matematiskt lärande. Barns rumsförståelse kunde både utmanas och utvecklas. 

Längst ner till höger på bilden nedan visas ett bord som fanns mitt i utställningen. Här kunde barnen pussla olika mönster. Det positiva var att alla pusselbitar passade med varandra på något sätt, vilket underlättade för riktigt små barn. Men äldre barn kanske skulle vilja ha lite mer utmaning? Men syftet med pusslet var förmodligen inte att utmana, utan att låta barnen skapa olika mönster. Detta är väldigt bra för deras matematiska förståelse. Men något som även var negativt med pusselbordet var att påsarna som hänger under bordet var så pass djupa att det kunde vara svårt för de riktigt små barnen att nå ner i dem. 

SPRÅK OCH TEXTIL...

Hela utställningen kändes väldigt barnvänlig, och jag skulle lätt kunna tänka mig att ta hit en barngrupp! Mycket av materialet var på barnens nivå, och det fanns möjlighet för barn att känna och jämföra materialen. Det fanns stora ytor för barn att röra sig på, och det fanns saker att göra för de barn som eventuellt tröttnat på utställningen. Det finns mycket att tala med barnen om kring de textila materialen. Hur hade världen sett ut utan textil? Vilka föremål i textil kan barnen komma på? Hur känns materialen? Barnen kan även få olika uppdrag att finna material som är lena, sträva, hårda eller mjuka. Sedan kan man samtala med barnen om skillnaderna och varför det är bra med skillnader. 

NÅGRA TRAPPSTEG UPPÅT...

DRAMA OCH SPRÅK...

Rundvandringen fortsatte en trappa upp där det fanns ett hörn där man hade möjlighet att prova kläder från olika tidsepoker. Det fanns hattar, skor, tröjor, byxor, klänningar, väskor... jag, allt man kan tänka sig. Detta känner jag är mycket uppskattat hos barn. De kan få spela teater och gå in i olika karaktärer, eller bara prova olika kläduppsättningar. I båda fall blir barnens språkutveckling i fokus, då de får kommunicera med varandra och med vuxna. Som vuxen skulle man kunna resonera med barnen om vilka kläder de kan testa och hur gamla barnen tror att kläderna är. Barnen får möjlighet att känna på olika textilkvaliteter som kläder har bestått av genom tiderna, och jämföra dessa. 

På denna våning fanns även en syhörna och pysselhörna där både vuxna och barn har möjlighet att skapa fritt. Just pysselhörnan känner jag är väldigt aktuell för små barn. I pysselhörnan fick nu vi i kursen nu skapa insekter av, tro det eller ej, gamla slipsar. Idén till denna aktivitet kom ifrån att guiden berättade om alla insekter som kan komma att slå bo i gamla textilier. Vi skulle därför få tillverka ett tygkryp. Jag valde att använda en grönflammig slips tillsammans med en rödflammig för att skapa en skalbagge. Vi fick tillgång till allt möjligt annat material. Som ben valde jag att använda någon slags ståltråd (jag vet inte riktigt vad det egentliga användningsområdet för denna metalltråd är). Jag böjde, klippte och sydde och tillslut hade jag nått ett slutgiltigt resultat av något som då som sagt ska likna en skalbagge (bilden längst ner till vänster). Bilden längst ner till höger visar samtliga gruppkamraters insektsalster. 

FIKA...

Efter fikapaus visades vi även runt på utställningen på andra plan, som fanns under begränsad tid på museet. Namnet på denna utställning var Fiber futures, och var en utställning med flertalet japanska textilpionjärers verk. Här berättade guiden att verken inte fick vidröras på grund av att de kan gå sönder. De hade medvetet valt att inte ha några skyddsrep runt verken, för att man skulle kunna komma nära dem. Men trots detta brukade det inte vara några problem med att ta in barn där, berättade guiden. Av något anledning brukade barn bli lugna så fort de kom in i rummet. Atmosfären i rummet ingav ett lugn, tyckte jag. Det fanns inga fönster och ljuset gjorde att det blev mystiskt i rummet. Det kändes som att man kom in i en annan värld. 

SPRÅK, MATEMATIK OCH FYSIK...

Flera av föremålen kastade fräcka skuggor på golv och väggar, vilka kan vara spännande att undersöka med barn. I samband med detta kan man även undersöka sin egen skugga. Vad händer om jag rör mig åt det hållet, eller det hållet? Vad beror detta på? 

Bara för att man inte får röra verken, betyder ju inte att man inte får befinna sig under eller väldigt nära. Barnen kan därför få testa att ligga på golvet under verken, till exempel på det översta på bilden nedan. Vad ser de? Hur skiljer det sig från olika håll. Här får barnen testa olika perspektiv, och förstå att saker ser olika ut från olika håll. Detta kan komma till använding i deras matematiska förståelse. Enligt Solem & Reikerås (2004, s. 73) kallas detta att se föremål ur olika perspektiv för projektiva rumsbegrepp. Det finns tre olika kategorier av olika rumsbegrepp; euklidiska, topologiska och projektiva. 

I verket längst ner på bilden nedan kan barnen så spegla sig, och se olika ljusreflektioner. Egentligen kan det bara vara intressant att se barnen på egen hand undersöka de olika verken och sedan samtala om vad de upplevt. 

De båda verken på bilden nedan är ytterligare exempel på hur skuggor kan se ut runt föremålen. Tillsammans med barnen kan man undersöka dessa från olika håll. Hur kommer det sig att de ändras beroende på var man står? Vad kan det vara för material? Detta och mer kan barnen få fundera på. 

SPRÅK OCH MATEMATIK...

Verket högst upp i bilden nedan består av stenliknande formationer gjorda av ståltråd. Dessa fick man röra vid. Barnen kan här få jämföra storlekar på "stenarna", räkna dem och klämma på dem. De kan även jämföra former. Vilka är mest lika varandra i form? Det finns även möjlighet för rumsförståelse här. Barnen kan få ställa sig bakom, framför eller bredvid någon av "stenarna". 

Vid verket längst ner fanns möjlighet för barn att springa under och titta upp genom textilfibrerna. Detta kan jag tänka mig är både spännande och lärorikt på många sätt. Även här får barnen träna på olika perspektiv och förståelse för rum. 

Samtliga av verken var spännande att se på, och jag tror att det hade funnits vinning i att bara låta barnen undersöka mycket på egen hand, men att naturligtvis vara med dem i deras upptäckande och samtala om det. 

Enligt Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand-Velicu (2010, s. 5) kan textil som verktyg i förskolan användas på olika sätt. Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand-Velicu beskriver även att textil som redskap i förskolan kan skapa glädje hos barnen genom materialets färg och form, samt genom känslan att ta på materialet. Textil kan även hjälpa barnen att ta till sig matematiska och språkliga begrepp. Enligt Bendroth Karlsson (1998, s. 108) är all estetisk verksamhet ett ypperligt tillfälle att träna begrepp med barnen. Begreppen kommer in i ett sammanhang som gör det lättare för barnen att förstå. 

Hela textilmuseet kändes väldigt välkomnande för barn, så det är ett museum jag gärna skulle vilja besöka med barngrupp. Det finns även mycket lärorikt för barn kring till exempel textil, matematik, fysik och språkutveckling. Så det finns bara vinning med ett besök här.

Referenser

Föreläsning/Workshop med Catrin Berg, Textile Fashion Centre

Bendroth Karlsson, Marie (1998). Bildskapande i förskola och skola. Lund: Studentlitteratur

• Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

• Emanuelsson, Göran & Doverborg, Elisabet (red.) (2006). Matematik i förskolan. 1. uppl. Göteborg: NCM/Nämnaren, Göteborgs universitet

• Holm, Lars & Laursen, Helle Pia (red.) (2010). Språklig praxis i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

• Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur