Nu var det dags för konst igen. Denna gång blir det i Borås, närmare bestämt i Borås konstmuseum, för vidare information kring museet finns på
http://www.boras.se/forvaltningar/kulturforvaltningen/kulturforvaltningen/boraskonstmuseum/boraskonstmuseum.4.82f0a312665003f0d800043157.html
Samtliga tavlor i inlägget finns upphängda och har fotograferats på Borås konstmuseum. Konstmuseet är beläget i Borås kulturhus, där även stadsteatern och biblioteket finns. Biblioteket tar vi en sväng till senare för ett besök på utställningen "knacka på".
Varför ska små barn få se och uppleva konst? Kan verkligen små barn förstå sig på konst? Tycker små barn verkligen konst kan vara intressant? Detta har jag märkt är vanliga funderingar bland pedagoger då jag nämnt konstmuseer med barn. Enligt Bendroth Karlsson (2014, s. 77) är det barns demokratiska rätt att få ta del av vårt kulturliv och att det ingår det i det pedagogiska uppdraget att ge barn möjlighet att få uppleva konst och likande inslag på olika sätt. Bendroth Karlsson menar att liknande frågor som ovan kan ha sin förklaring i att de som ställer frågorna utgår ifrån att det enbart finns ett enda rätt sätt att förstå konst på, och det är vuxnas sätt. De som har dessa funderingar verkar även tycka att konst ska förstås. Men jag känner att det finns så mycket annat man kan göra kring konst tillsammans med barn. Enligt Bendroth Karlsson (2014, s. 51) finns det tre olika strategier för konstpedagogik, vid lärande kring konst.
1. Den första är att lära ut kunskap om konst. Det kan handla om kunskap om konstnären samt kunskap kring material och tekniker som använts.
2. Nästa är att betraktaren själv får uppleva konst och då får en egen känsla av konstverket.
3. I den sista är samspel viktigt. Det är då betraktarna får samtala kring vad de ser på konstverket.
Bendroth Karlsson menar att alla tre strategier är viktiga och vilken man använder beror på det pedagogiska syftet man har. Men jag känner att den första kan vara svår och lite onödig att använda tillsammans med små barn. Jag tror att de är mer intresserade av själva upplevelsen kring konstverken, att få fantisera kring motiven.
SPRÅK...
Nu tar vi en tur i Borås konstmuseum. Tillsammans med en grupp studenter fick jag en guidad visning av museet. Guiden, som hette Tanja och var konstpedagog, startade visningen vid den gröna tavlan högst upp till vänster här nedan. Namnet på tavlan är Babes in Toyland. Tanja berättade att barn inte är intresserade av information kring tavlan, tavlans konstnär är till exempel inte väsentlig. Det är viktigare att väcka barnens nyfikenhet genom att istället låta dem få uppleva konsten på olika sätt. Tanja berättade att de brukade ha sagovandring då de hade visning för yngre barn, och att de vandringarna brukade starta vid den gröna tavlan. De brukade då berätta någon saga som kunde inbegripa figurerna på tavlorna, sedan fortsatte sagan vid nästa tavla. Det fanns även stora möjligheter med att samtala kring tavlans motiv med barnen. Vad ser man på tavlan? Vad händer i tavlorna? Vilka karaktärer ser man? Finns det några djur avbildade i tavlan? Enligt Karlsson Häikiö (2014, s. 77) är det viktigt att just använda sig av öppna frågor under bildsamtal med barn. Häikiö menar att öppna frågor är svåra för pedagoger och vuxna att ställa, eftersom de ofta får med våra egna föreställningar av vad vi ser. Det kan stänga dörren för det djupare samtalet med barnet där barnet styr vad det ska samtalas om. Det är därför viktigt som vuxen att vara lyhörd och intresserad av barnens funderingar och tankar. Det ska inte finnas något rätt eller fel utan det är samtalet som är det viktiga. Paggetti (2013, s. 199) beskriver att det finns tre steg vi går igenom då vi tolkar en bild.
1. Först ser man bilden för att sedan tolka och analysera vad man ser på bilden. Detta kallas ikoner.
2. Nästa steg är att man försöker finna det som inte finns med i bilden, och att sedan analysera det bilden beskriver. Termen för detta är index.
3. Sista steget i bildanalysprocessen är då man börjar reflektera över vad bilden egentligen försöker förmedla. Med ett finare ord kallas detta symbol.
Med en snabb blick på de tre analysstegen känner jag spontant att de blir djupare och kräver mer kognitiv förmåga ju längre ner vi kommer. I bildsamtal med små barn är egentligen alla steg fullt möjliga att ställa frågor kring och låta barnen reflektera över. När det gäller konst finns det enligt mig inga fel, så det är upp till barnen att skapa egna känslor och funderingar kring konstverken. Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö98, rev. 2010, s. 10) har förskolan som uppdrag att just låta barnen träna sig i att tolka bilder och samtala kring dessa.
Vår vandring gick vidare till nästa rum där de återstående av de tre tavlorna nedan fanns upphängda, vilka endast är ett urval av alla tavlor som fanns där. Här berättade Tanja att konst kan väcka känslor hos betraktaren, och hon gav oss olika uppdrag som vi skulle lösa med hjälp av att betrakta tavlorna. Vi fick bland annat uppgifterna att hitta någon tavla som vi tyckte var varm och någon som vi tyckte kändes kall. Tanja berättade att de även brukade göra detta med barn och att det fanns två positiva sidor av denna uppgift. För det första får barn möjlighet att komma nära bilderna och inspektera dem på nära håll. För det andra får barnen närma sig tavlorna ensamma och får då möjlighet att skapa sig en egen åsikt kring tavlorna, utan att någon annans åsikt hamnar emellan. Vi lade märke till att vi tänkte olika kring tavlorna. Någon tyckte att en tavla var kall, medan någon annan tyckte den var varm till exempel, och så är det ju med konst. Den väcker olika känslor hos oss alla.
MATEMATIK...
Med inspiration från känslouppdragen kände jag även att man skulle kunna ha olika matematikuppdrag kring tavlorna tillsammans med barn. De skulle kunna få uppdrag att hitta en väldigt liten tavla, en tavla som är formad som en kvadrat, en stor tavla, en större tavla än den man hittat innan osv. Möjligheterna är oändliga. Varför inte ha formjakt på konstmuseet dessutom? När man varit på konstmuseet med barngrupp är det sedan positivt att fortsätta arbetet på förskolan för att ge en djupare förståelse för de aktuella fenomenen.
SPRÅK OCH DIGITALA VERKTYG...
På en vägg fanns ett antal stora svartvita tavlor på rad. (Fyra av dem syns högst upp till vänster på bilden nedan). Motiven på dessa tavlor bestod av närbilder av kroppen. Fotografen hade själv tagit närbilder på sin egen kropp. Hon hade inte avslöjat exakt vad bilderna föreställde, utan det var upp till betraktaren själv att lista ut det genom att använda sin egen fantasi. Här finns ju möjlighet att ge barn chansen att fundera på vad bilderna kan föreställa. Då får de använda sin fantasi. Sedan kan de även få testa att ta egna närbilder av olika föremål, så kan de andra barnen få gissa vad det kan vara. Men det gäller då att våga låta barnen fritt utforska omgivningen med en kamera efter något de vill fotografera.
SPRÅK...
De två andra tavlorna nedan är exempel på tavlor där man till exempel kan ha färgjakt med barnen. Barnen kan exempelvis leta efter sina favoritfärger. Det finns även stora möjligheter att prata om konstverken. Vad ser man? Vad har hänt? Då det gäller tavlan högst upp till höger kan barnen till exempel få fundera på var solen är, eftersom det är dag. Himlen på tavlan är blå, men det är måne på himlen istället för sol.
Bilden lägst ner till höger visar en skulptur som de hade på konstmuseet. På skulpturen hängde ett antal klockor i olika storlek och utförande. Guiden Tarja berättade då att de brukade använda skulturen för att få barnen att uppleva konst genom flera sinnen. Barnen brukade få sitta ner vi skulpturen och blunda. Någon pedagog lät sedan klockorna låta, så barnen kunde höra dem. Enligt Tarja var detta även en avkopplande aktivitet för barnen.
Man skulle kunna ha skulpturvandring tillsammans med sin barngrupp. Tarja berättade att det runtom i Borås finns ett antal skulpturer utomhus på allmänna platser, så i Borås skulle detta absolut vara aktuellt. Då skulle barnen först kunna utforska skulpturerna. Sedan kan man samtala om dem; vad föreställer de och hur står de egentligen? Efter det skulle barnen kunna få härma hur skulpturerna står och ser ut. På så sätt får barnen enligt Bendroth Karlsson (2014, s. 49) både visa att de sett konstverket och att de genom sin kropp även upplevt konstverket.
I konstmuseet fanns även en ateljé där barn har möjlighet att skapa fritt. Tanken med ateljén berättade Tanja var att barnen ska ha en skön och rolig stund med skapande. Hon fortsatte att berätta att resultatet var mindre viktigt, eftersom prestationen då ökar och skaparlusten försvinner med känslan av att resultatet måste blir fint. I ateljén fick barnen även ofta måla till musik.
Referenser
- Karlsson Häikiö, Tarja (2014). Bildsamtal och bildtolkning. I. Bendroth Karlsson, Marie & Karlsson Häikiö, Tarja (red.) (2014). Bild, konst och medier för yngre barn: kulturella redskap och pedagogiska perspektiv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 69-94.
Bendroth Karlsson, Marie (2014). Konst för och med barn. I. Bendroth Karlsson, Marie & Karlsson Häikiö, Tarja (red.) (2014). Bild, konst och medier för yngre barn: kulturella redskap och pedagogiska perspektiv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 49-68.
- Paggetti, Charlotte (2013). Barns bilder som betydelsebärande medier. I. Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, s. 195-208.