Under föreläsningen blev vi bekantade med tre begrepp för olika språkliga hjälpmedel. Dessa var:
AKK – Alternativ och kompletterande kommunikation
TAKK – tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (tecken som stöd)
GAKK – Grafisk alternativ och kompletterande kommunikation (bilder som stöd)
I dagens föreläsning gick vi djupare in på TAKK, vilket även kallas för tecken som stöd. Tanken är att vi ska ha ett tillfälle till då vi ska behandla GAKK. TAKK och GAKK är två komplement till muntlig kommunikation där tecken eller bilder används som hjälpmedel tillsammans med muntlig kommunikation. Dessa verktyg kan vara bra att använda med barn som har lite svårare för att kommunicera. På föreläsningen fick vi reda på att gomspalt och dålig hörsel kan vara två bidragande orsaker till att barn kan få det svårt med det språkliga. Det är därför oerhört viktigt att vara uppmärksam på till exempel barns hörsel. Det är angeläget att satsa på barns tidiga språkutveckling eftersom barn har lättare för det i ung ålder.
Att kommunicera är en grundläggande mänsklig rättighet – alla kan inte tala men alla kan kommunicera. Vi måste därför ge alla chansen att kunna uttrycka sig på ena eller andra sättet. TAKK kan vara en möjlighet. Men TAKK har fler fördelar. Forskning visar att tecken som stöd (TAKK) även stimulerar barns ordförråd. Så det kan vara positivt att använda verktyget med hela barngruppen tycker jag, inte bara de som har det svårt i sin kommunikation. Enligt Tisell (2009, s. 12) har barn lättare att förstå ett handtecken än ett muntligt ord. De ser ordet. Tisell menar att det är lättare för barn att komma ihåg en handrörelse än enskilda ord. Då känns det som att man har allt att vinna på att använda tecken med samtliga barn i en barngrupp. Tisell (2009, s. 13) beskriver hur barns ordförråd byggs på med hjälp av TAKK. Genom att använda TAKK får barnen använda fler sinnen vid intag av nya ord. Därför har barnen lättare att komma ihåg dem. De kan förknippa orden med tecknen.
Men enligt Tisell (2009, s. 67) är det skillnad på teckenspråk och TAKK. Teckenspråk är de dövas språk, medan TAKK används av hörande människor och är ett komplement till det talade språket. Det är ett redskap för att tillslut uppnå ett talande barn.
När det gäller att avgöra vilket redskap som fungerar bäst för det aktuella barnet, nämndes termen BRO i föreläsningen. Det står för Barnet Redskapen Omgivningen. Med det menas att AKK fungerar som en bro mellan språken; det muntliga och det tecknade. Man får då ställa sig frågorna:
* Vad behöver just detta barn?
* Vilket redskap fungerar bäst?
* Hur behöver omgivingen anpassas? Behövs det en förstående omgivning som ger barnet tid att förstå? Enligt Tisell (2009, s. 22) behöver de vuxna i barnens omgivning hela tiden ligga ett steg före barnet, för att vara redo att visa barnet till nästa utvecklingssteg i kommunikationen för att hela tiden utmana barnet i sin språkliga utveckling. Lev Vygotskij kallade detta för den proximala utvecklingszonen och handlar om att utmaningarna hela tiden ska ligga strax ovanför barnets nuvarande kunskap, för att barnet ska kunna utveckla ny kunskap. Lindö (2009, s. 18) särskiljer två olika sätt att se på barns lärande. Det ena är det sociokognitiva perspektivet, där barnet står i fokus. Här är det barnet det är fel på om barnet inte förstår. Sedan finns det sociokulturella perspektivet där hela omgivningen runt barnet även spelar in i barnets lärande. När det gäller att avgöra vilket redskap som fungerar bäst för barnet, gäller det därför att fudnera på vilket perspektiv man själv har. Vilka chanser ger man barnet. Själv har jag synen att barn egentligen kan lära sig vad som helst. Men att det beror på vilken miljö barnet befinner sig i.
Enligt Tisell (2009, s. 61) finns det även fördelar med TAKK för barn som lär sig svenska som andraspråk. Barnen har lättare för att lära sig fler ord och de kan lära sig språket fortare. Därför ser jag många fördelar med att använda TAKK för att både träna första- och andraspråket med dessa barn.
Pojkar har ofta ett expricivt språk, och flickor har ofta ett impricivt språk. Flickor kan på grund av detta verka blyga eftersom de har svårt att ta in språket och förstå.
Efter cirka halva tiden övergick föreläsningen till workshop istället. Då fick vi två och två gå iväg och göra olika uppgifter på ipad där vi tränade olika tecken. Vi fick se hur man kunde läsa bok med hjälp av tecken till exempel. Vi hade även fått med oss olika barnböcker och dylikt med tecken, för att se hur en sådan bok kunde se ut. Tillsammans fick vi träna på att teckna till sagor genom att titta på videor på youtube eller i böckerna.
Referenser
Föreläsning/workshop med Camilla Carlsson, Högskolan i Borås
- Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
- Tisell, Anneli (2009). Lilla boken om tecken: som ett verktyg för kommunikation och språkutveckling. 1. uppl. Lidingö: Hatten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar