Nu är det tisdag och dags för föreläsning/workshop i drama. Hur kan man använda drama tillsammans med barn i förskoleåldern? Det är en fråga som jag tänkte försöka ge svar på mot slutet av detta inlägg.
Enligt Gunilla Fihn handlar drama om "att åskådliggöra genom handling." Drama på förskolan kan liknas vid en styrd lek och är en uttrycksform och inte ett ämne. Dramakunskap kan delas in i tre delar:
DÅ. Med detta menas redan befäst DRAMAKUNSKAP, och till detta är det viktigt att förhålla sig kritisk. Sedan har vi NU, där man menar min DRAMAKUNSKAP, alltså den lärandes dramakunskap. Till sist har vi SEDAN som handlar om den lärandes lärande i DRAMAKUNSKAP. Det är alltså den dramakunskap som det vi gör nu kommer leda till i framtiden för oss genom medierat lärande.
Inom drama används främst sociokulturella teorier. Man lär tillsammans, om sig själv, varandra, omgivningen, omvärlden osv. vilket för mig låter helt logiskt.
Under alla samlingar med barn, och då även i drama, är det viktigt att ha ögonkontakt med barnen och inte ge barnen alltför mycket instruktioner på en gång. Då kan det bli svårt för barnen att komma ihåg. Det är även viktigt att tänka på barnens personliga sfär. En del barn kan tycka att fysisk kontakt kan vara obehagligt? Något som man måste tänka på som pedagog är att se och bekräfta alla barn, inte bara de som syns!
I samlingar tycker jag att man alltid ska ha ett lekfullt förhållningssätt. Det ska inte finnas några rätt eller fel, utan det ska vara prövande. Det ska inte vara för planerat, utan man ska vara beredd på att kunna göra förändringar i planeringen. Hela tiden ska man som pedagog vara positiv och glad. Detta smittar av sig, liksom exempelvis osäkerhet gör. Det är viktigt att även aktivt vara med i aktiviteten man gör tillsammans med barnen.
Drama kan finnas på olika ställen, och används där på olika sätt. Drama används i teatern. Drama kan även finnas i vardagen, genom någon omvälvande handling till exempel. Den drama som vi kommer komma i kontakt med tillsammans med barnen på förskolan handlar om drama i pedagogik. Där används drama som ett undersökande verktyg för att lära sig någonting nytt.
Fihn förespråkade att vi inte endast ska använda drama som en metod för att uppnå något annat mål, utan även endast använda drama för att lära om drama. Enligt Lars Lindström finns det fyra olika plan av lärande i drama. Man kan lära I, OM, GENOM och MED drama. De två första handlar om att lära sig drama helt enkelt. Medan de två sista handlar om att använda drama som en metod för att lära sig någonting annat.
Som dramaundervisning kan man till exempel göra strukturerade dramalekar med barnen. Detta var något vi fick testa på att göra på workshoppen. Vi skulle gå runt i rummet och stanna och gå när någon i gruppen gjorde detta. Vi testade även att skapa statyer och maskinger med våra kroppar både tillsammans och enskilt.
Vi fick till sist i uppdrag att anordna ett eget dramapass med inspiration från barnböcker. Vår grupp valde att använda oss av boken "Historien om någon", som handlar om hur läsaren får följa ett garnnystan genom hela boken för att tillsist få reda på vem "någon" är. Vi gjorde upp ett schema med fem aktiviteter vi ville ha i ett dramapass. Sedan valde vi att göra en av dessa med våra kurskamrater. Vi hade då ett garnnystan som vi gav vidare till varandra. Uppgiften var att när man fick garnnystanet skulle man gestalta något rum som man gick in i.
Inget barn är det andra likt. Alla barn har olika sätt att lära sig enklast på. Som förskollärare är det oerhört viktigt att kunna bemöta alla dessa olikheter, och ge samtliga barn möjlighet att utvecklas till sin högsta förmåga. Vi kan använda oss av olika redskap i vår pedagogiska verksamhet för att uppnå detta. Exempel på sådana redskap kan vara bild, drama, IT och musik. Att använda olika redskap benämns som ett medierat lärande. Med hjälp av bild, drama, IT och musik kan barnen få en djupare förståelse och kunskap av något helt annat. Vid en kompletterande användning av samtliga av dessa medier kan vi se till barnens villkor till lärande och ge dem bästa möjligheter för bästa möjliga förståelse. Leijon (2013, s. 54) menar att med hjälp av olika redskap upplever och tolkar vi omvärlden. Vi skapar mening kring det vi ser och upplever, och genom att använda flera redskap tror jag att barn har lättare att förstå en ny företeelse. Einarsson (2013, s. 128) beskriver att det i forskning oftast används termen estetiska lärprocesser istället för medierat lärande. Denna term har sitt ursprung i förskolpedagogiken. Enligt Einarsson (2013, s. 129) får barn med hjälp av drama som medierat lärande, till exempel lättare att förstå berättelser och får även en större språklig medvetenhet. Som förskollärare gäller det därför att vara öppen för nya arbetssätt. Det är bra att arbeta med till exempel olika estetiska ämnen, alltså använda ett medierat lärande, för att både ge barn en fördjupad kunskap och inlärning, och för att bemöta alla barns möjligheter till lärande, alltså bemöta barnens olikheter. Om medierat lärande används i förskolan upplever jag att en pedagogisk mångfald uppnås.
Referenser
Workshop med Gunilla Fihn, Högskolan i Borås
Einarsson, Anneli. Dramapedagogik som form för medierat lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur, ss. 125-148.
Leijon, Marie. Rummet som resurs för lärande och i lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: studentlitteratur, ss. 53-72.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar