BARNHEMSBARN
För tillfället hade de en utställning där besökarna fick ta del av barnshemsbarns öden och berättelser. Den utbredde sig i två rum, varav det ena rummet handlade om barnhem och det andra rummet visade Vidkärrs barnhems verksamhet mer detaljerat. Besökarna fick reda på vad barnen som bott vid Vidkärrs barnhem hade att berätta. Verksamheten på Vidkärrs barnhem pågick mellan åren 1935-1976, och på senare år har det uppdagats att vistelsen för barnen ofta bestod av mindre trevlig behandling från personalen. Barnen, som numera är vuxna, vittnar om att de till exempel tvingats duscha i kallvatten, att de bott i överbefolkade byggnader, tvångsmatats, blivit sexuellt utnyttjade och hårt fysiskt bestraffade.
I utställningen kunde vi ta del av dessa barns berättelser genom att ibland lyssna i hörlurar och ibland läsa om det. På ett ställe fanns det även teckningar som barnen hade ritat, som visade deras inre känslor. Jag och en vän hade även turen att hamna vid en guidad visning, där guiden själv bott på barnhemmet under en tid. Barnens hemska öden blev därför oerhört verkliga för oss. Detta skulle kunna vara ett ställe som man tar personalgruppen på kunskapsutveckling.
SPRÅK...
Att ta med en förskolegrupp till denna utställning är något jag inte hade gjort. Okej att det går att tala med barnen om barns olika levnadsvillkor och att en del barn inte har några föräldrar, men jag tycker inte dessa hemska berättelser vi fick ta del av är något för små barn. Det skulle säkerligen endast ge barnen mardrömmar och få dem att må dåligt. Dessutom kände jag att utställningen kunde te sig lite tråkig för barn. Det var mest svartvita bilder blandade med text. Man skulle visserligen kunna ta några barn till utställningen och låta dem endast se bilderna och föremålen. Utan den guidade visningen och texterna på väggarna upplevdes inte utställningen lika hemsk. Tillsammans med barnen skulle man då kunna samtala kring bilderna. Om man på förskolan arbetar med ett tema där utställningen kan passa som läroform finns ju möjligheten att gå dit, men jag hade ändå undvikit att ta med små barn till denna utställning.
VIDARE I MUSEET...
I nästa rum hade de en liten utställning av bio genom tiderna, där det fanns ett par biostolar framför en skärm. På väggarna fanns även bilder och beskrivande text. Här skulle små barn kunna tycka att det var lite spännande. De skulle kunna leka att de var på bio, men jag såg ingen större lärmöjlighet. Återigen beror det på vad förskolan arbetar med för tema.
Ännu längre in i museet kom vi till utställningar över Göteborgs historia. Det fanns olika gamla föremål, såsom gamla vävstolar, pianon och modeller av skepp och mycket annat. Mitt i detta rum fanns ett litet bord som jag förstår var för barnen. Skrivet på bordet fanns uppdrag för barnen att göra medan de medföljande vuxna kunde ta del av utställningen i lugn och ro.
SPRÅK OCH DIGITALA VERKTYG...
Här skulle jag däremot kunna tänka mig att ta med en barngrupp. Föremålen kändes spännande, även för barn, att titta på. Samtidigt fanns möjlighet för de barn som tröttnade att göra uppdragen på det lilla bordet. Det fanns många språkliga möjligheter både när det gäller att titta på föremålen, och vid uppdragen. I båda fall är social kommunikation och samarbete oerhört viktigt. Men något som var lite tråkigt var att allt oftast antingen var beläget högt upp, omöjligt för barn att se, eller inom glasmonter/bakom rep, så att man inte kunde komma nära. Men något som däremot var positivt var att det fanns stora ytor som möjliggjorde att barn, som har mycket spring i benen, kunde röra på sig ordentligt. Något som jag hade tyckt varit intressant är att ha gett barnen en kamera och se vad de fann spännande i utställningen.
EN TRAPPA UPP...
Vi gick till sist upp en våning, till barnens museum. Här kunde barnen få leka och springa av sig efter ett besök på de övriga utställningarna, vilket jag tyckte var väldigt bra. Det fanns klätterställning, vilken i och för sig kändes lite farlig eftersom det inte fanns något mjukt underlag vid eventuellt fall. Där fanns även en gullig spårvagn, ett slott och spännande skrymslen för barnen att undersöka. På ett ställe på väggen fanns ett hjul som man kunde vrida på och lära sig olika göteborgska slanguttryck.
MATEMATIK...
I samtliga av museets utställningar fann jag även många möjligheter för matematiskt lärande och undersökande. Kan barnen finna former bland föremålen i utställningarna? Vilka föremål är störst/minst? Var i rummet befinner vi oss? Detta skulle kanske inte vara aktuellt i barnhemsutställningen eftersom jag av någon anledning kände att där skulle vara ganska tyst och lugnt, nästan lite vördnadsfullt, för respekt till de barn som lidit på Vidkärrs barnhem genom åren.
Nu är det dags att packa ihop och ta en sväng till Hasselblad center på Götaplatsen. På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar